Motorsport

Hur blir man kartläsare och vad behöver jag kunna?

Att stå överst på prispallen är en SAGOLIK känsla! Här har jag och Chichi vunnit Desert Challenge 2009 för vårt BMW X-raid team!

Och inte bara det - vi tog även hem Världscupen i Rallyraidserien 2009 tillsammans med vårt duktiga TEAM.

2008 blev jag historisk i Mellanöstern genom att tävla tillsammans med Nasser Saleh Al-Attiyha (Qatar), just nu den störste idrottsprofilen där. Vi vann två Världscuper 2008, en i ökenserien och en i Bajaserien. I denna konstallationen har det bara funnits ETT sådant framgångsrikt sportteam i världen! Att vi lyckades med våra framgångar vill jag tacka Nassers mamma för, som uppfostrat sin son att inte ha förutfattade meningar när det gäller sin kartläsares hudfärg, kön eller religion. Vi ledde även Dakarrallyt i Sydamerika 2009 när vi fick bryta på den sjätte etappen.

Min karriär inom motorsporten började 1990. Sedan dess har jag vunnit tre Dam-VM-titlar och två andraplatser i Gr. N. VM i rally. Till mina främsta meriter räknar jag en andra och tredje plats i det berömda Dakar-rallyt.

Kanske mina mest kända förare har varit Colin McRae, Jutta Kleinschmidt, Kenneth Eriksson och Ari Vatanen; därtill har jag navigerat åt ett tjugotal internationella förare.


Kartläsare

Hur blir man kartläsare och vad behöver jag kunna? Den frågan har jag fått många gånger. Här kommer mitt svar.

Jag är uppvuxen på en bondgård på Värmlandsnäs i en stor familj. Vi fick alla lära oss att sköta och fixa det som behövdes. Kanske har det varit en bidragande faktor till att jag vill klara av de projekt jag startar. För att bli en bra kartläsare gäller det att ha tålamod, vara noggrann och vara en bra organisatör med rytmen i blodet.

Det var min första pojkvän, Lars-Erik Torph, som engagerade mig. Från början var jag med och organiserade allt runt hans tävlande, men när det sedan saknades en kartläsare fick jag rycka in. Det finns egentligen ingen skola man kan gå, utan man får be om goda råd från den äldre generationen och sedan tävla, tävla och åter tävla.

Kort och gott: Har man talangen att inte bli åksjuk utan kunna fixa och dona när det kränger och far – ja då kan man träna upp sig att bli en duktig kartläsare.

Det har inte varit lätt att göra sig en karriär inom motorsporten. Dalarna har varit djupa med långa uppförsbackar. Fast när jag ser tillbaka har jag genom sporten fått ett oerhört händelserikt liv. Jag har rest runt jorden, mött nya kulturer med deras för mig annorlunda religioner och synsätt. Genom det har jag alltid fått möjligheten lära mig något nytt. Visst har det varit tungt att vara tjej i en mansdominerad värld. Men presterar man resultat och kan sälja sin produkt - ja då har man jobb.

Själva jobbet som kartläsare innebär att sitta i en bil 10 till 16 timmar per dag och skriva ner notor, roadbook (en bok med direktiv från organisationen på vart vi ska åka) eller navigerar från en karta. Jag skiljer på att vara kartläsare i en rallybil alternativt i en ökenbil. Det kräver lite olika färdigheter beroende i vilken bil man sitter. 
Skillnaden är:
I ett rally är det viktigaste att anteckna rätt grad på varje sväng samt att måtten mellan kurvorna stämmer. Kör jag i en bil i ett ökenrally är det centralaste att veta vart vi är och att sedan navigera mot nästa punkt på kartan men för båda krävs 100 procents koncentration! För missar jag något kan det gå så illa att vi åker av vägen, kör fast eller åker vilse bland gigantiska sanddyner. Under själva tävlingen måste jag också hålla ordning på tiden, allt sker efter förutbestämda tidsplaner och håller man inte schemat får vi strafftid. Man slappnar aldrig av utan måste hela tiden vara på sin vakt med allt. Det krävs massor av förberedelser och en och annan räv bakom örat.

När jag åker ett helt mästerskap blir det inte mycket tid över för det privata livet. Då landar det på cirka 250 resdagar inkluderat press och PR-evenemang.

Det krävs också att man har kondition då kroppen utsätts för hårda prov och måste klara av såväl stress som press. Därför är det viktigt att lära sig att träna, äta och sova rätt. Slarvar man kommer alltid bumerangen tillbaka. Balans och inre harmoni är mycket viktiga pusselbitar. Och så att ha mera kontroll på sina tankar – mental träning är a och o för mitt liv!

Jag har haft min sport som yrke sedan 1990 och jag tycker det är lika roligt och spännande nu som då. Skillnaden är att jag nu inte behöver den rutin jag strävade efter i början. Idag vill jag ha resultat. Med andra ord, slåss om segrar! Men för att komma på pallen idag krävs även att man har en bil som är konkurrenskraftig och tekniken går framåt med stormsteg. Rallyn på avlysta vägar är det jag arbetat med mest under min aktiva tid men sedan 1999-2000 åker jag ockå ökenrallyn.

Det började i en Mitsubishi Pajero med Jutta Kleinschmidt. Dessa tävlingar är under 3 till 25 dagar. När man åker VM-rallyn tar det en vecka totalt med träning och tre dagars tävling. I öknen är allt blint, det vill säga man vet inte hur det ser ut eller om det finns en väg att följa. Det är som ett nytt äventyr varje dag. Man kommer till en ny plats varje kväll och får där en plan för nästa dag med ett nytt mål. Då gäller det att ha tålamod och att inte ge upp i första taget. Lite sömn blir det också och vi lever i enkla tältbyar. 

Under åren 2001 och 2002 var jag tillbaka i Rally VM fabriksteam för Citroen och Skoda, men sedan 2003 har jag arbetat för Nissan Rally Raid, VW raid team och BMW X-raid team och enbart tävlat ute i öknen. Resultatet är totalsegrar i både individuella tävlingar samt våra mästerskap.

I maj 2005 inledde jag ett samarbete med Geniel de Villliers och Volkswagen. Det gav oss tre andraplatser i Ökencupen under den säsongen och en andraplats i Dakar rallyt 2006. Känner mig stolt! Detta har följt upp av två Världscupssegrar i Öken- samt Bajaserien 2008 tillsammans med Nasser Al-Attiyah. Under 2009 ledde vi Dakar innan vi fick bryta på den sjätte etappen. Från mars 2009 blev det förarbyte och jag blev kartläsare åt Gurlein Cicherit. Tillsammans har vi tagit hem Världscupen i ökenserien 2009. 

Under åren har jag fått ett stort tekniskt kunnande och mycket körträning, men jag har även insett att jag aldrig kommer att kunna köra så bra bil som de chaufförer jag jobbat med under åren. Men å andra sidan är inte det mitt jobb och frågan är om förarna skulle klara mitt jobb...
Jag vet att jag prestera det bästa utifrån mina förutsättningar och då räknas alla resultat som en seger för mig.

Att vara kvinna inom en mansdominerad sport har inte alltid varit positivt även om det har haft sina ljusa stunder. I min värld får man inget gratis och man måste ha vassa armbågar. Å andra sidan kan man få känna sig som en riktigt lady. För gentlemän är de flesta inom rallysporten. När jag kommit till press och PR-evenemang har jag dragit nytta av att vara kvinna, för syns det gör man bland alla män ;o)

Jag har åkt med många olika förare genom åren. Jag startade min karriär med Lars-Erik Torph sedan blev det; Carina Hermansson, Susanne Kottulinsky, Mats Jonsson, Ola Strömberg, Mats Karlsson, Leif Asterhag, Louise Atiken-Walker, Isolde Holderied, Simon Davison, Uwe Nittel, Mika Solberg, Mattias Ekström, Jutta Kleinschmidt, Thomas Rådström, Kenneth Eriksson, Ari Vatanen, Colin McRae, Ginil De Villiers, Nasser Al-Attiyah och Guerlain Chicherit.

Jag har åkt i alla typer av bilar; Volvo, Saab, Audi, Volkswagen, Opel, Ford, Toyota, Subaru, Lada, Mitsubishi, Citroën, Skoda och Nissan och BMW. 
Och det har varit nationella bilar, Gr A, Gr B, Gr N samt WRC bilar.

Har även hunnit med svenska-, tyska-, engelska- och europamästerskap, rally-VM och Världscupen i Rally Raid samt 10 st Dakar Rallyn.

Till mina bästa resultat räknar jag segrarna i deltävlingarna i de nationella mästerskapen, andraplatsen i EM samt i grupp N VM. Dessutom har jag lyckats köra in en andra och en tredje plats i två VM-tävlingar. I Dakar vann jag och Jutta vår klass 1999 och blev trea totalt, vi var det första tjejteamet som stått på podiet! Det slog jag tillsammans med Giniel 2006 genom att köra in på en andra plats totalt. 

Under 2008 och 2009 har jag vunnit tre världscupssegrar tillsammans med X-raid.

Dakar rallyt har jag lett med olika förare under åren och senast 2009, men inte lyckats knipa totalsegern vid slutmålet. 
I Dakar 2010 navigerade jag, som jag redan har nämnt, åt Guerlain Chicherit. Vi var framgångsrika, vann etapp 11 och placerade oss slutligen på femte plats totalt. Men jag känner mig väldigt nöjd med dessa utmärkta resultat i en oerhörd tuff och krävande sport.

Nu har jag uppnått många av mina stora målsättningar:
Som att köra i mål i Paris-Dakar.
Att köra en full VM-säsong för ett fabriksteam.

Det som nu hägrar är att få vara med om att vinna Paris-Dakar.
Nu håller jag på att sadla om från att vara en professionell kartläsare på heltid till att guida andra till att hitta sin egen motivation för att uppnå sina unika mål och utmaningar som coach, föreläsare och utbildare.

Det kommer säkert bli många och spännande väg att navigera sig fram på för mig!