Att stå överst på prispallen är en SAGOLIK känsla! Här har jag och Chicherit vunnit Desert Challenge 2009 för vårt BMW X-raid team!

Och inte bara det - vi tog även hem Världscupen i Rallyraidserien 2010 tillsammans med vårt duktiga TEAM. 

2008 blev jag historisk i Mellanöstern genom att tävla tillsammans med Nasser Saleh Al-Attiyha (Qatar), deras störste idrottsprofil. Vi vann två Världscuper 2008, en i ökenserien och en i Bajaserien. I denna konstellationen har det bara funnits ETT sådant framgångsrikt sportteam i världen! Att vi lyckades med våra framgångar vill jag tacka Nassers mamma för, som uppfostrat sin son att inte ha förutfattade meningar när det gäller sin kartläsares hudfärg, kultur, kön eller religion. Vi ledde även Dakarrallyt i Sydamerika 2009 när vi fick bryta på den sjätte etappen.

Hur blir man kartläsare och vad behöver jag kunna? Dessa två frågor har jag ofta fått…. Min första tävling åkte jag 1986. Sedan1990 har det varit min profession.

Jag är uppvuxen på en bondgård på i en stor familj. Vi fick alla lära oss att sköta och fixa det som behövdes. Kanske har det varit en bidragande faktor till att jag vill klara av de projekt jag startar, gillat teknik och att skapa. För att bli en bra kartläsare gäller det att ha tålamod, vara noggrann och vara en bra organisatör med rytmen i blodet. Det var min första pojkvän, Lars-Erik Torph, som engagerade mig. Från början var jag med och organiserade allt runt hans tävlande, men när det sedan saknades en kartläsare fick jag rycka in. Då fanns ingen skola man kunde utbilda sig i, utan jag bad om goda råd från den äldre generationen kartläsare och sedan lära av sina misstag genom att tävla, tävla och åter tävla. Kort och gott: Har man talangen att inte bli åksjuk utan kunna fixa, läsa och skriva när det kränger och far – ja då kan man träna upp sig att bli en kartläsare i världsklass.

Det har inte varit lätt att göra sig en karriär inom motorsporten. Dalarna har varit djupa med långa uppförsbackar. Fast när jag ser tillbaka har jag genom sporten fått ett oerhört händelserikt liv. Jag har rest runt jorden, mött nya kulturer med deras för mig annorlunda religioner och synsätt. Genom det har jag alltid fått möjligheten lära mig något nytt. Visst har det varit utmanande att vara tjej i en mansdominerad värld ibland. Fördelar har det naturligtvis också funnits och jag har stått upp för min feminina sida och delat med mig av den till mina manliga kollegor. I vår sport (som inom allt annat) handlar det egentligen om att presterar och visa resultat. Jag var en som fokuserade på båda och så kunde jag få högerstolar hos de snabbaste kvinnorna och männen i sporten.

Själva jobbet som kartläsare innebär att sitta i en bil 10 till 16 timmar per dag och skriva ner notor, navigera från en road-book (en bok med direktiv från organisationen på vart vi ska åka) eller från en karta. Jag skiljer på att vara kartläsare i en rallybil alternativt i en öken bil. Det kräver lite olika färdigheter beroende på i vilken av de två grenarna man tävlar.  Skillnaden är: I ett rally är det viktigaste att anteckna rätt grad på varje sväng samt att måtten mellan kurvorna stämmer. Vi vet hur vägen på specialsträckorna ser ut, de går på avlysta vägar. Kör vi i ett ökenrally är det viktigaste att veta vart vi är på en karta och att sedan navigera mot nästa kontrollpunkt utifrån det. Här vet vi inte vad som döljer sig bakom en sanddyna eller kurva. Inget är avlyst, så här kan man möta allt och alla. För båda grenarna krävs 100 procents koncentration och ett orubbligt fokus! För missar jag något kan det gå så illa att vi åker av vägen (kraschar), kör fast eller åker vilse bland gigantiska sanddyner. Under själva tävlingen måste jag också hålla ordning på tiden, allt sker efter förutbestämda tidsplaner och håller man inte schemat får vi strafftid. Man slappnar aldrig av utan måste hela tiden vara på sin vakt med allt. Det krävs massor av förberedelser och en och annan räv bakom örat för att skapa sig ett försprång.

När jag åker ett helt mästerskap blir det inte mycket tid över för det privata livet. Då landar det på cirka 250 resdagar inkluderat press och PR-evenemang.

Jag har haft min sport som yrke sedan 1990 och jag tycker det är lika roligt och spännande nu som då. Skillnaden är att jag nu tränat in många av de rutin jag strävade efter att lära in i början för att bli konkurrenskraftig. Idag är det resultaten som hägrar, med andra ord, slåss om segrar! Men för att komma på pallen krävs verkligen att man har en bil som är konkurrenskraftig. Ett team fyllt av kollegor som tillhör de bästa i världen på sina områden. Tekniken går framåt med stormsteg. Det gäller att hänga med, inte vara en bakåtsträvare utan omfamna och välkomna förändring.

Under åren 2001 och 2002 var jag tillbaka i Rally VM i fabriksteam för Citroen och Skoda. Men sedan 2003 har jag arbetat för Nissan-, VW- och BMW’s X-raid team och tävlat i off-road tävlingar. Resultatet är totalsegrar i både individuella tävlingar samt mästerskapen. I maj 2005 inledde jag ett samarbete med Giniel de Villliers och Volkswagen. Det gav oss tre andraplatser i Ökencupen under den säsongen och en andraplats i Dakar-rallyt 2006. Detta har följt upp av två Världscupssegrar i Öken- samt Bajaserien 2008 tillsammans med Nasser Al-Attiyah. Under 2009 ledde vi Dakar-rallyt innan vi fick bryta på den sjätte etappen. Från mars 2009 blev det förarbyte och jag blev kartläsare åt Guerlain Chicherit. Tillsammans vann vi Världscupen i rally-raid 2010.

Under åren har jag fått ett stort tekniskt kunnande och mycket körträning, men jag har även insett att jag aldrig kommer att kunna köra så bra bil som de chaufförer jag jobbat med under åren. Men å andra sidan har det heller aldrig lockat mig att sitta bakom ratten. Ibland undrar jag om vi skulle byta sida i bilen vem som skulle klara av den andres uppgift bäst? Mitt mål har/är att alltid förbereda mig på bästa sätt för att kunna prestera ”det bästa utifrån mina förutsättningar”. Vet jag att jag gjort det då räknas alla resultaten som en seger för mig.

Att vara kvinna inom en mansdominerad sport har inte alltid varit lätt men det har naturligtvis funnits många fler ljusa stunder. I min värld har det behövts vassa armbågar och våghalsighet. Men mina manliga kollegor har också ofta fått mig att känna mig som en riktigt lady. För gentlemän är de flesta inom rallysporten. När jag kommit till press och PR-evenemang har jag dragit nytta av att vara kvinna, för syns det gör man bland alla män ;o)

Jag har åkt med många olika förare genom åren. Jag startade min karriär med Lars-Erik Torph sedan blev det; Carina Hermansson, Susanne Kottulinsky, Mats Jonsson, Ola Strömberg, Mats Karlsson, Leif Asterhag, Louise Atiken-Walker, Isolde Holderied, Simon Davison, Uwe Nittel, Mika Solberg, Mattias Ekström, Jutta Kleinschmidt, Thomas Rådström, Kenneth Eriksson, Ari Vatanen, Colin McRae, Ginil De Villiers, Nasser Al-Attiyah och Guerlain Chicherit.

Jag har åkt i alla typer av bilar; Volvo, Saab, Audi, Volkswagen, Opel, Ford, Toyota, Subaru, Lada, Mitsubishi, Citroën, Skoda och Nissan och BMW. 
Och det har varit nationella bilar, Gr A, Gr B, Gr N samt WRC bilar.

Har även hunnit med svenska-, tyska-, engelska- och europamästerskap, rally-VM för damer och Världscupen i Rally Raid samt 10 Dakar Rallyn.

Under 2008 och 2009 har jag vunnit tre världscupssegrar tillsammans med X-raid.

Dakar-rallyt har jag lett med olika förare under åren och senast 2009, men inte lyckats knipa totalsegern ännu…. I Dakar 2010 navigerade jag, som jag redan har nämnt, åt Guerlain Chicherit. Vi var framgångsrika, vann etapp 11 och placerade oss slutligen på en femte plats totalt. Jag känner mig väldigt nöjd och stolt över våra resultat i en oerhörd tuff och krävande sport.

Jag har uppnått många av mina stora målsättningar inom motorsporten….

Nu håller jag på att sadla om från att vara en professionell kartläsare på heltid till att guida andra för att hitta sin motivation och uppnå sina unika mål. En resa där jag blandar coaching, föreläsningar, utbildningar och att leda projekt. Helt säker är jag på att det kommer leda till nya utmaningar och spännande vägval!